Skottlossningar i gängens fotspår

Medan regeringen ägnar mödan åt tveksam symbolpolitik, som att erkänna Palestina som stat, fortgår en annan verklighet i Vardagssverige. Under gårdagen kunde Sveriges Radio presentera statistik som påvisar att skjutningarna i storstäderna fortgår i oförminskad takt – trots alla politiska propåer och trots ökade polisiära insatser. Hittills i år har 208 fall av skottlossning drabbat Stockholm, Göteborg och Malmö. Med många skadade och fjorton dödade som följd.

Den förra borgerliga regeringen kan kritiseras för att inte ha gjort tillräckligt mycket, tillräckligt fort men den tog också över en kraftigt eftersatt kriminalpolitik. Med tanke på det måttliga intresse den nuvarande regeringen visar i frågorna så här långt kan man frukta att försummelsens dagar är på väg tillbaka.

På ett sätt bör inte skottlossningar ses som annorlunda än annan relaterad brottslighet, till exempel misshandel. I den meningen är grundproblemet inte vapnen i fråga, utan vilka som använder dem. I praktiken är det emellertid stor skillnad på exempelvis en kniv och en pistol, eftersom skjutningarna utgör ett mycket större potentiellt hot mot allmänheten. Även förlupna kulor slår ner någonstans...
Genom åren har mycken möda ägnats åt att försvåra ägande och användning av legala vapen, med allt mindre relevans eftersom allt färre legala vapen på avvägar används av kriminella. Istället finns det redan god tillgång på illegala vapen i många kriminella miljöer.

Naturligtvis är det inte bara Sveriges tre största städer som drabbas, det har vi blott allt för god erfarenhet av här i Norrköping. Vapenanvändning tycks gå hand i hand med att den organiserade kriminaliteten breder ut sig. Rikskriminalpolisen har registrerat 55 områden i svenska städer (många mindre) där lag och ordning riskerar att sättas ur spel. I Norrköping utmärks en oval innefattande Hageby och Navestad.

Över hela landet handlar det ofta om socialt utsatta områden, som Rosengård i Malmö som länge präglats av stort utanförskap. Skadegörelsen och angrepp på exempelvis brandmän i Rosengård är för övrigt ett gott exempel på den hänsynslös som utgör en utomordentlig jordmån för spirande gängbrottslighet. En kriminalitet som ofta är invandrarrelaterad, därmed sällan debatterad i det politiskt korrekta Sverige – och dessutom en brottslighet som primärt också drabbar invandrare.

Det är inte den traditionella svenska medelklassen som drabbas, vilket sannolikt bidragit till att det politiska åtgärdstrycket varit relativt lågt. Men om inte kriminaliteten stoppas kommer den sakta men säkert att sprida sig till fler sektorer av samhället.
http://www.nt.se/opinion/ledare/skottlossningar-i-gangens-fotspar-10314899.aspx